Wonderland, dear wonderland -

Smärta

Att vara här igen gör ont. Ont inuti. Jag skar mig. Och det kändes så bra. Första gången sen april 2014. Så himla märklig känsla eftersom jag trodde att jag aldrig skulle göra det igen. Det känns bra när det gör ont. Det är tillfredsställande. Funderar då och då på att skära mig igen. Men det behövs liksom inte så länge det gamla fortfarande läker. Behöver bara ett sår som gör sig påmint tror jag. Kommer kanske göra det igen när det läkt. Vet inte. Just nu vet jag liksom inte riktigt var nånting är på väg. Är lost.

Endorfiner är något väldigt speciellt. Det enda jag lätt blir beroende av.

2016-08-25, kl. 13:33:57. Ordspya.

Paniken

Jag vet inte vad jag ska göra. Ångesten är ohanterlig. Alla backar när jag behöver dem. Utom A. Men hur ber en nån hålla en sällskap i helvetet när en inte vet vad en ska be dem att göra? Jag hatar ensamheten. Jag dör, jag går sönder inifrån, och då drar ni er tillbaka. Svin. ERA FEGA JÄVLA SVIN. Jag hatar er inte. Kan en kräva av sina vänner att de ska finnas där för en när en är i helvetet? Hur ska jag nånsin kunna kräva att nån ska finnas där för mig när jag, när jag mår som sämst, skrämmer folk så fruktansvärt mycket. Varför är ni så rädda för mig när jag mår dåligt? Varför måste jag låtsas att jag bara mår lite sisådär dåligt för att ni ska kunna hantera det.

Ingrid berättade i förrgår för mig att hon har tror att jag är bipolär. Hon sa att vi skulle tänka på Litium. Inte nu inte nu, men fundera i de banorna. Men först skulle vi testa att höja Lamictalen. Jag tar ju två Atarax varje kväll men det funkar ju inte. Om jag väl lyckas somna tidigt sover jag i ett par timmar och sen är det samma sak igen. Idag ville jag verkligen sova, ångesten åt upp mig, så jag tog 225mg Atarax, fast jag ska ta 50mg per kväll. Jag sov i två timmar. Men jag vaknade och kan inte somna om. Jag är inte så djupt i dimman som jag brukar vara. Jag fattar inte. Jag skulle aldrig nånsin våga ringa psykakuten. Jag tror fortfarande inte att jag mår tillräckligt dåligt, att jag inte har rätt att må dåligt. Har jag det? Jag har ingen aning.

Jag är så rädd. Det känns som att jag dör. Inifrån. Jag vet inte. Jag är rädd för att dö när jag sover, det känns som att jag ska göra det, fast jag vet att det är en obefogad rädsla, men nu är jag rädd för att sova, men jag vill inte vara vaken.

Jag vill ju nå min framtid, men nu är jag så jävla rädd att det helvete som är nuet ska förstöra min framtid.

Det är så konstigt, för jag kan skratta när jag mår som sämst. Tror jag iallafall. Och i en sekund känner jag mig glad. I en sekund. Men det försvinner så jävla snabbt. Jag vet inte ens om det är på riktigt.

Snälla, hjälp mig någon.

2014-02-08, kl. 22:05:00. Ordspya.

Jag har så mycket ångest att jag mår illa

Jag vet inte var jag ska ta vägen jag vet ingenting jag har panik. Jag kan inte skriba ordentligt för jag ser ingenting för att jag gråter så mycket. Jag kan inte hitta min DBTbok. jag vet inte vad jag ska göra för jag vågar inte gå och lägga mig för jag kommer bara få åmgedt jag vill inte finnas mer jag vill kunna stänga av ddet få det att försvinna. Vadfan ska jag göra? Varför fortsätter allas liv som vanligt när mitt liv är förstörn för alltid? Fattar de inte det??Jag vill att det ska försvinna VARFÖR FÖRSVINNER DET INTE. JAG VILL INTE. SNÄLLA HJÄLP MMIG

2014-01-31, kl. 23:20:32. Ordspya.

Y'all want a single, say fuck that

Ugggh. Det är så mycket nu. Jag och Axel måste fixa med filmvisningen med HBTQ-föreningen. Och jag ska hjälpa Axel med sminkningen på honom på hans affischer till hans projektarbete. Och sen är det hela mitt projektarbete. Idag var jag egentligen ledig, men jag kom till skolan för att vi skulle ha krismöte om projektarbetet. Sen satt de typ hela lunchen och bah babblade om annat, och * och * hade inte ens med sina datorer. Och sen när jag sa att jag måste gå för att prata med Axel så tyckte de att vi skulle ju jobba. Vafan det var ju 10 min kvar av rasten. Jag sa att jag trodde att vi skulle jobba lite tidigare. Åh. Slackers. Måste verkligen gå och hämta min dator imorgon.

Alltså fan det är svenska imorgon. Jag fruktar svenskan. Liselott är så jävla jobbig. Åååååh.

Alltså jag måste göra slut med Jesper. Idag när jag träffade honom insåg jag att jag vet inte ens om jag är kär i honom. Det var läskigt hur lite det kändes. Jag tycker ju verkligen om honom, ja. Och jag tycker om att umgås med honom. Men kär? Förhållande? Tvek. Inom ett halvår ska han gå GMU dessutom. Tjena att vi skulle fortsätta vara tillsammans då.

2014-01-22, kl. 19:26:00. Ordspya.

Jag mår illa

Är bakis. Var ute på HBJ igår. Det var kul. Hånglade med Rebecca. Hon är så fin. Så förvirrad över vad jag känner.

Jag hatar min syster. Varför tycker alla alltid om henne mer än mig? Jag hatar att umgås med henne för det märks så tydligt. Jag hatar att umgås med henne med mina bästa vänner eller min partner. För jag känner mig så jävla värdelös. Varför älskar alla henne?? Jag fattar inte vad som gör henne så speciell. Hon är snygg, men inte överdrivet. Hon är inte så bra på att sminka sig och har konstiga klädval. Jag fattar inte. Det är typ för att hon är smal. Alla säger att det är för att hon är social, men jag tycker bara att hon är jobbig? Hon känns så jävla dum och naiv och så är hon så jävla självgod. Allt handlar verkligen om henne.

Jag är så jävla glad att vi drog från Rocks igår. Det suger att bli tvungen att vara med henne en hel kväll. Jag blir alltid på så jävla dåligt humör då.

Alltså vadfan händer med Blomman? Jag tycker fortfarande så jävla mycket om honom. Han är helt klart en av de snyggaste och mest attraktiva personerna jag känner. Och jag gillar hans personlighet men han är inte så social. Träffar ju bara honom på HBJ typ eller på deras spelningar och jag tänker alltid att nu ska jag prata med honom men sen glömmer jag alltid bort det. Jag vill verkligen lära känna honom. Men jag förstår verkligen inte hur. För jag vill verkligen inte ligga med honom, men jag tycker att han är så jävla snygg. Jag vet inte vad jag vill.

Viktor var på HBJ igår. Det var så jävla jobbigt. Som tur var såg han inte mig. Jag fick sån ångest när jag såg att han var där. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt att se honom. Fyfan. Hela resten av kvällen blev jag paranoid och kollade mig över axeln hela tiden.

Jag vill att J2 ska tycka att jag är finast i världen. Men jag tror inte han gör det. Eller han säger inte det iallafall. Ibland tror jag att det är för att han inte pratar om känslor så mycket och så. Men sen tänker jag att han ibland säger att jag är snygg. Men det är jävligt sällan. För det mesta säger han att jag är söt. Jag undrar ibland om han bara är tillsammans med mig för att jag tog initiativ till det. Och han är för feg för att göra det själv. Men så kändes det iofs med J1 också. Ibland känns det som att det är så. Att de bara tar det de kan få. Jag vill ha en kille eller tjej som tycker att jag är finast i världen. Varför är de annars tillsammans med mig?

Idag var jag jättetrött och flamsig och bubblig och pratade mycket. J2 sa att jag alltid borde vara så, att det var mycket roligare. Varför kan killar inte tänka på vad de säger? Påminner mig så mycket om hur J1 kunde slänga ur sig grejer utan att tänka sig för, grejer som jag fortfarande inte har glömt. När jag umgås med någon brukar jag försöka anpassa mig till den personen och inte bah vara en arrogant jävel och säga vad som helst. Jag blev iallafall väldigt sårad. Jag har komplex över att jag mår dåligt. Jag skäms absolut inte över det men jag är så rädd för att jag ska bli för jobbig för mina vänner när jag mår dåligt. Att jag ska vara tråkig, självcentrerad, lättirriterad, svår att förstå och att de inte ska palla med mig. I mina öron lät det som att han sa att jag är tråkig i vanliga fall. Och varför är jag inte lite gladare och socialare.

Idag var vi ju på demon för samtyckeslagstiftning. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt att höra berättelserna. Men det var det. Jag trodde verkligen inte att våldtäkten skulle påverka mig så mycket som den gjorde. Jag tänkte att jag vet ju saker, jag har läst om det här. Det kommer aldrig hända mig. För det är sånt som bara händer andra. Men det hände mig. Jag blev våldtagen.

2014-01-18, kl. 20:44:00. Ordspya.

Mediciner

Alltså jag stör mig på att folk ser så annorlunda på psykiska problem och fysiska problem. Jag har hört så många säga att de inte vill ta psykofarma för att de inte skulle känna som att de vore sig själva. Jag vet inte, bara för att en föds med något så betyder väl inte det att det nödvändigtvis är en själv? Jag vet inte, men jag vet inte så många som har fötts med kronisk smärta och vägrar ta smärtstillande för att de inte skulle känna sig som sig själva om de inte hade ont. Jag anser att det är samma sak.

Jag var ju iallafall och träffade Ingrid idag. Just nu går jag ju på Sertralin sedan snart fyra år, dock med några månaders avbrott under 2012. Just nu äter jag 50mg. Och så går jag på Lamictal sedan typ ett och ett halvt år, 150mg. Och så har jag Atarax sedan jag vet inte när faktiskt? Den ska jag iallafall ta vid behov, 20mg, men jag brukar ta 40, för när jag väl tar den brukar jag ha så mycket ångest. Jag tror förresten att jag kanske fick den i samband med att jag började ta Sertralin för att balansera ut rastlösheten en får vid insättning.

Jag har haft sömnsvårigheter den senaste tiden, inte kunnat sova på nätterna. Dels beror det väl på att jag vände på dygnet under jullovet, men ocksp att det ör då ångesten och ensamheten kryper fram och jag vill inte sova för jag vill inte att tiden ska gå och att det ska bli en ny dag. Jag går iallafall inte och lägger mig innan tre - fyra.

Men Ingrid föreslog idag att jag skulle ta Atarax varje kväll nu för att försöka få sömnen att stabilisera sig. Så jag kommer ta 20mg varje kväll. Det känns faktiskt bra. Jag sover så jäkla bra på dem. Och dessutom blir det lite ångestdämpande placebo.

2014-01-17, kl. 18:10:45. Ordspya.

Dagbok? Tre år senare.

Oj, sen jag skrev här har jag hunnit gå på DBT i två år och i vuxenterapi i ett år. Läskigt men intressant att se hur dåligt jag mådde när jag började på DBT. Det hade jag glömt.

Ingrid, min kurator på vuxpsyk, sa iallafall att jag borde skriva dagbok. Och då tänkte jag att jag kan skriva här eftersom att jag skriver så långsamt för hand att jag aldrig hinner med mina tankar och så bärjar jag hoppa över ord osv. Jag hinner iofs knappt med när jag skriver på datorn heller men det går iallafall lite snabbare.

2014-01-17, kl. 17:51:12. Ordspya.

Från wikipedias sida om borderline.

Borderline-personlighetsstörning (ungefärlig betydelse: gränsland), i dagligt tal endast borderline [’bo:ɖɘɭajn], är en personlighetsstörning

Det främsta problemet för dessa personer är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. De känslomässiga problemen leder till svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt, vilket i sin tur leder till relationsproblem och svårigheter att skapa en stabil självkänsla.

Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning.

Termen borderline myntades i början på 1900-talet. Personer med psykiska problem kategoriserades då antingen som neurotiska eller psykotiska. Eftersom borderlinepatienter inte tycktes passa helt in under någondera av kategorierna togs benämningen borderline (av engelskans ord för gränslinje) i bruk. Trots att denna uppdelning inte längre är aktuell har ordet borderline på många håll bibehållits, bland annat i den vanligast förekommande diagnosmanualen för psykiska störningar, DSM-IV. Vissa anser att en lämpligare benämning är emotionellt instabil personlighetsstörning, och detta begrepp används i WHOs klassifikationssystem ICD-10.

Diagnos

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer: Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar
är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
känner en kronisk tomhetskänsla
uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Symptom

En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda.

En patient med borderline-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderline-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.

Självdestruktivt beteende

Statistik visar att 10-20% av alla borderlinepatienter dör som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempel borderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%. Närstående till en patient som diagnostiserats med denna störning har rätt till klar och tydlig information, så att de kan stötta personen. Riskfaktorerna kan reduceras genom en korrekt ställd diagnos och därmed följande behandling, ofta med familjen inblandad. Den som lider av borderline-störning behöver ett starkt kontaktnät runt sig för att ge stöd. Detta är dock inte det lättaste, eftersom personen ofta har stora svårigheter i nära relationer, vilket sätter stor press på de närstående som ofta blir drabbade av/indragna i personens sinnesstämning, utåtagerande och destruktiva beteende.

Borderline personlighetsstörning konstateras tre gånger så ofta hos kvinnor som hos män. Vad det beror på är inte känt. Vissa forskare menar att många män med diagnosen antisocial personlighetsstörning egentligen har en borderlinestörning.

Prognos och behandling

Det är omtvistat hur stora möjligheterna är att terapeutiskt behandla patienter med borderline-personlighetsstörning. Idag är det förmodligen en prioriterings- och kostnadsfråga om landsting och kommuner erbjuder terapier, mer än en teoretisk tvistefråga.

Bildterapi används på vissa ställen i landet, men är fortfarande mer självklar i till exempel Amerika och England.

En särskild form av terapi för behandling av borderlinepatienter, dialektisk beteendeterapi (DBT), med element från kognitiv terapi och zenbuddhism, introducerades i USA av psykologiprofessorn Marsha Linehan på 1990-talet och har fått stor spridning i amerikansk psykiatri. DBT i Sverige finns nu representerat i både öppen- och slutenvård i många landsting från Umeå i norr till Lund/Malmö i söder. En intresseförening för DBT-behandlare startades år 2000 och föreningen ordnar årliga DBT- konferenser. Ett nordiskt samarbete kring kvalitetssäkringsfrågor – utbildning, handledning och följsamhetsfrågor s k adherence – har också nyligen startats.

Även läkemedelsbehandling är ofta nödvändigt om borderline-störningen är kombinerad med andra psykiatriska eller fysiska tillstånd, som bipolär sjukdom, missbruk eller ätstörningar. Det är då dessa tillstånd som behandlas i främsta rummet.

MBT, Mentaliseringbaserad Terapi, är ytterligare en psykologisk behandlingsmetod vid borderline personlighetsstörning. Precis som i DBT så kombineras individuell terapi och gruppterapi. MBT baseras på teori om mentalisering, anknytningsteori och modern psykodynamisk teori. Mentalisering är en psykologisk process som rymmer empati med andra men också empati med sig själv. Dvs att vara nyfiken på och medveten om sina egna tankar, känslor och intentioner samtidigt som man förhåller sig till andras tankar, känslor och intentioner. I MBT tänker man sig att ett problem vid borderline personlighetsstörning är att förmågan att på ett konstruktivt sätt förstå sig själv och andra blir nedsatt då man är utsatt för känslomässig stress. Detsamma gäller förstås friska personer men de har högre tröskel för sammanbrott i mentaliseringen.

Enligt Amerikanska psykiaterföreningen, APA, bör behandling för personer med borderline personlighetsstörning erhålla psykoterapeutisk behandling som innehåller både grupp- och individuell terapi. Man anser också att behandlingen bör vara långvarig.

Både i Stockholms läns landsting och i Göteborg (Sahlgrenska Universitetssjukhuset) finns diagnos- och behandlingsgrupp med särskild inriktning på kvinnor med borderlineproblematik.

De olika behandlingsformerna måste individanpassas för att personen ska kunna leva ett värdigt liv med sitt tillstånd. Och målsättningen är att öka patienternas välbefinnande, minska riskfyllt leverne och självmordsfrekvensen, lära personen att hantera sin ångest så att den blir mindre plågsam samt förbättra förmågan till social integration i nära relationer. Då många av patienterna är höggradigt stresskänsliga är det svårt att uppnå dessa mål och samtidigt orka med ett heltidsarbete. Kravnivån för dessa patienter måste därför anpassas till den enskildes känslighetsnivå för att inte utlösa psykotiska tillstånd, som är bland det mer riskfyllda av de symtom som kan utlösas av stress.

2011-01-23, kl. 02:04:12. .

FYfan.

Fyfanfyfanfyfan. hatar det här. Jag vill ha sömntabletter.

2010-05-19, kl. 16:01:08. .

Och återigen sätter svartsjukan tänderna i mig

Och gör mig till en dryg jävla bitch. Jag är ledsen, min vän, men jag kan inte hjälpa det. Och jag antar att du inte bryr dig så jävla mycket heller.

2010-04-27, kl. 09:01:50. .

IHFLHJFOKJSD

DÖR HAHAHAH ÄR SÅ GALET HYPER ATT JAG TROR jAG DÖR. Sitter och darrar och häller in socker (nej, inte bokstavligt talat) i munnen. IfhaPUJFPOS. Hoppas att det finns nån manodepressiv där ute som förstår. Juste, glömde jag säga det? De tror att jag är bipolär. Så jag ska träffa Enheten för Psykotiska och Bipolära Tillstånd snart. Juste, de tycker att jag är psykotisk också. Idioter. De kan fan inte ens acceptera verkligheten.

2010-04-25, kl. 18:12:58. .

JAG ÄR SÅ JÄVLA PATETISK

FYFAN VAD JAG HATAR MIGSJÄLV JAG ÄR SÅ JÄVLA FUL OCH ÄCKLIG OCH TJOCK OCH ÄCKLIG OCH IDIOTISK OCH ALLT ÄR MENINGSLÖST OCH VAFAN WHATEVER

2010-04-24, kl. 13:28:19. .

<3. Snälla.

Far beyond the horizon a new time awaits.
Where the sun is rising we find what we seek.

Wake up, together forever, they is the same.
Dreaming the last for freedom. Please, let me say,
a journey through dreams, land of the free.
Something is calling, we find what we seek.

Far beyond the horizon a new time awaits.
Where the sun is rising we find what we seek.
A journey through dreams, the land of the free.
Something is calling, we find what we seek.

Each day when we woke up, we had each other.
Friendship, fading, don't go away.
A journey through dreams, a land of the free.
Something is calling, we find what we seek.

Far beyond the horizon a new time awaits.
Where the sun is rising we find what we seek.
A journey through dreams, a land of the free.
Something is calling, we find what we seek.

Far beyond the horizon a new time awaits.
Where the sun is rising we find what we seek.
A journey through dreams, a land of the free.
Something is calling, we find what we seek.

2010-04-19, kl. 18:23:24. .

Jag kan inte klara det här. Det kommer inte att gå. Det är omöjligt.

Jag är så förvirrad, saker virvlar omkring mig och försöker hitta öppningar och jag kommer inte klara det. Jag vill bara slita mig till bitar. Jag klarar inte att bli frisk. Det kommer inte att fungera. Och om jag ställer mig själv frågan ifall jag vill bli frisk är svaret för mig glasklart. Jag vill inte. Det här är redan ett helvete. Hurfan ska jag klara det ensam? Nu har jag iallafall min sjukdom att klänga fast vid. Jag orkar inte bli ensammare än såhär. Jag klarar inte att gå på mina egna ben för under tiden jag har klängt mig fast på min sjukdoms rygg har de blivit så svaga att om jag skulle släppa honom skulle jag ramla ihop i en benhög och vittra sönder och blåsa iväg som ett fint damm.

"Depression is a rather rude houseguest; Depression rarely calls ahead to see if it's a good time, and Depression never arrives alone. Depression brings its friends - Despair, Self-Injury, and Suicide - wherever it goes, and it doesn't check in advance to insure that extra beds are made up and waiting, for they will take YOUR bed and leave you lying on the floor you haven't had the will to scrub in months. Depression doesn't have its valet bring over an extra supply of tea and biscuits in anticipation of its arrival. No, Depression and its friends will barge right into your quiet, cozy home, spill your tea, smash your best teacups, devour all of your favorite biscuits, and then vomit them up again because Depression has no appetite, Depression and its friends would become weak, shrivel up, and die; you could then pass them out of your body much as you would an early-term miscarriage - something hardly noticed. You may experience some heavy cramping of the abdomen, or perhaps, in this case, the mind or the heart, but then you would see the blood flowing, the blood that serves to pass that which is to be expelled. You see the blood flowing to within an inch of your life, and you think, "Yes, oh god, yes! That which i do not want within me is washed out, cleansed away, and soon I will belong to myself again!" But there is always something you are not supposed to see - something that gets in the way and dirties things up just a little. Actually, you are supposed to see it, but you're really not supposed to SEE it. I'm talking, of course, about the remains. Blood and membrane. Tissue. Me. And not me. These are the remnants of Depression and its bedfellows, and the thing is that you have to check yourself, your underthings, your bedsheets, just to make sure they've gone. But that's just it: You have to see them on the way out, and that's just too much for some people. Some people take so long saying goodbye to depression and its friends that they get used to having them around. They have begun to enjoy cooking for their guests, sectretly enjoying the spontaneous (or not so spontaneous) get-togethers, and have completely lost the desire to sleep in their own beds, the floor having been quite as comfortable as they feel they deserve, which isn't very much, as it turns out. So, then, when you feel the blood pouring out of you, and you begin to see the things you are supposed to look for, you become frightened at being alone. You haven't had a moment's peace in months, but now you're afraid to be alone. Ridiculous, isn't it? If you don't spend a Sunday night curled up in a ball and crying on the bathroom floor, what on earth will you do with it? It's simply too daunting."

2010-04-19, kl. 17:56:54. .

Nejnejnej, allt känns bara fruktansvärt fel!

Är det jag som är overklig eller är det världen? Eller är det både och? Och om jag är verklig, kommer jag dö då? Jag vill inte dö.

2010-04-15, kl. 22:12:11. .