Wonderland, dear wonderland

Är bakis. Var ute på HBJ igår. Det var kul. Hånglade med Rebecca. Hon är så fin. Så förvirrad över vad jag känner.

 

Jag hatar min syster. Varför tycker alla alltid om henne mer än mig? Jag hatar att umgås med henne för det märks så tydligt. Jag hatar att umgås med henne med mina bästa vänner eller min partner. För jag känner mig så jävla värdelös. Varför älskar alla henne?? Jag fattar inte vad som gör henne så speciell. Hon är snygg, men inte överdrivet. Hon är inte så bra på att sminka sig och har konstiga klädval. Jag fattar inte. Det är typ för att hon är smal. Alla säger att det är för att hon är social, men jag tycker bara att hon är jobbig? Hon känns så jävla dum och naiv och så är hon så jävla självgod. Allt handlar verkligen om henne.

Jag är så jävla glad att vi drog från Rocks igår. Det suger att bli tvungen att vara med henne en hel kväll. Jag blir alltid på så jävla dåligt humör då.

 

Alltså vadfan händer med Blomman? Jag tycker fortfarande så jävla mycket om honom. Han är helt klart en av de snyggaste och mest attraktiva personerna jag känner. Och jag gillar hans personlighet men han är inte så social. Träffar ju bara honom på HBJ typ eller på deras spelningar och jag tänker alltid att nu ska jag prata med honom men sen glömmer jag alltid bort det. Jag vill verkligen lära känna honom. Men jag förstår verkligen inte hur. För jag vill verkligen inte ligga med honom, men jag tycker att han är så jävla snygg. Jag vet inte vad jag vill.

 

Viktor var på HBJ igår. Det var så jävla jobbigt. Som tur var såg han inte mig. Jag fick sån ångest när jag såg att han var där. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt att se honom. Fyfan. Hela resten av kvällen blev jag paranoid och kollade mig över axeln hela tiden.

 

Jag vill att J2 ska tycka att jag är finast i världen. Men jag tror inte han gör det. Eller han säger inte det iallafall. Ibland tror jag att det är för att han inte pratar om känslor så mycket och så. Men sen tänker jag att han ibland säger att jag är snygg. Men det är jävligt sällan. För det mesta säger han att jag är söt. Jag undrar ibland om han bara är tillsammans med mig för att jag tog initiativ till det. Och han är för feg för att göra det själv. Men så kändes det iofs med J1 också. Ibland känns det som att det är så. Att de bara tar det de kan få. Jag vill ha en kille eller tjej som tycker att jag är finast i världen. Varför är de annars tillsammans med mig?

 

Idag var jag jättetrött och flamsig och bubblig och pratade mycket. J2 sa att jag alltid borde vara så, att det var mycket roligare. Varför kan killar inte tänka på vad de säger? Påminner mig så mycket om hur J1 kunde slänga ur sig grejer utan att tänka sig för, grejer som jag fortfarande inte har glömt. När jag umgås med någon brukar jag försöka anpassa mig till den personen och inte bah vara en arrogant jävel och säga vad som helst. Jag blev iallafall väldigt sårad. Jag har komplex över att jag mår dåligt. Jag skäms absolut inte över det men jag är så rädd för att jag ska bli för jobbig för mina vänner när jag mår dåligt. Att jag ska vara tråkig, självcentrerad, lättirriterad, svår att förstå och att de inte ska palla med mig. I mina öron lät det som att han sa att jag är tråkig i vanliga fall. Och varför är jag inte lite gladare och socialare.

 

Idag var vi ju på demon för samtyckeslagstiftning. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt att höra berättelserna. Men det var det. Jag trodde verkligen inte att våldtäkten skulle påverka mig så mycket som den gjorde. Jag tänkte att jag vet ju saker, jag har läst om det här. Det kommer aldrig hända mig. För det är sånt som bara händer andra. Men det hände mig. Jag blev våldtagen.