Mediciner
Alltså jag stör mig på att folk ser så annorlunda på psykiska problem och fysiska problem. Jag har hört så många säga att de inte vill ta psykofarma för att de inte skulle känna som att de vore sig själva. Jag vet inte, bara för att en föds med något så betyder väl inte det att det nödvändigtvis är en själv? Jag vet inte, men jag vet inte så många som har fötts med kronisk smärta och vägrar ta smärtstillande för att de inte skulle känna sig som sig själva om de inte hade ont. Jag anser att det är samma sak.
Jag var ju iallafall och träffade Ingrid idag. Just nu går jag ju på Sertralin sedan snart fyra år, dock med några månaders avbrott under 2012. Just nu äter jag 50mg. Och så går jag på Lamictal sedan typ ett och ett halvt år, 150mg. Och så har jag Atarax sedan jag vet inte när faktiskt? Den ska jag iallafall ta vid behov, 20mg, men jag brukar ta 40, för när jag väl tar den brukar jag ha så mycket ångest. Jag tror förresten att jag kanske fick den i samband med att jag började ta Sertralin för att balansera ut rastlösheten en får vid insättning.
Jag har haft sömnsvårigheter den senaste tiden, inte kunnat sova på nätterna. Dels beror det väl på att jag vände på dygnet under jullovet, men ocksp att det ör då ångesten och ensamheten kryper fram och jag vill inte sova för jag vill inte att tiden ska gå och att det ska bli en ny dag. Jag går iallafall inte och lägger mig innan tre - fyra.
Men Ingrid föreslog idag att jag skulle ta Atarax varje kväll nu för att försöka få sömnen att stabilisera sig. Så jag kommer ta 20mg varje kväll. Det känns faktiskt bra. Jag sover så jäkla bra på dem. Och dessutom blir det lite ångestdämpande placebo.
